Linda Jurmu

Hie ego sum 2021

I Karlskoga konsthall fick de små elektromagneterna bosätta sig i ett förkolnad landskap där de knaprade på. I landskapet fanns också små mammutträd (Sequoiadendron giganteum), sådda från frö och 1år gamla vid tidpunkten för utställningen. Mammutträd är, om de får möjligheten att växa fritt, en av världens största organismer och kan leva i över 3000år.

In the Karlskoga Art Gallery, the small electromagnets settled into a charred landscape where they kept nibbling away. The landscape also featured small giant sequoias (Sequoiadendron giganteum), grown from seeds and one year old at the time of the exhibition. Giant sequoias, if allowed to grow freely, are among the largest organisms in the world and can live for over 3,000 years.

Till minne av skogen 2023
Till minne av skogen, är en kärleksfull hyllning till naturens skönhet och en sorgsen meditation över dess förgänglighet.

Björkskogen, som ofta förknippas med ljus och nordisk natur. I den här installationen symboliserar den något som en gång var, men som kanske är på väg att försvinna eller redan har försvunnit. Titeln bär en sorgsen ton, vilket handlar om att minnas något som håller på att gå förlorat – vår koppling till naturen. Vatten som påminner om en skogstjärn, en spegel av denna förlorade värld. Rävens vila antyder en känsla av ro och stillhet, men också en viss vaksamhet.

"In Memory of the Forest" is a loving tribute to the beauty of nature and a somber meditation on its transience.

The birch forest, often associated with light and Nordic nature, symbolizes something that once was, but may be on the verge of disappearing or has already vanished. The title carries a melancholy tone, reflecting on the need to remember something that is slipping away—our connection to nature. The water, reminiscent of a forest pond, acts as a mirror of this lost world. The fox’s rest suggests a sense of peace and stillness, but also a certain vigilance.
Visades på Grenverket, Lindesberg

Hie ego sum Ett verk som skapades och visades första gången 2018 på Verkstad konsthall i Norrköping. Verket återskapades sedan igen på en utställning i Karlskoga konsthall, 2021. Den är sprungen ur en fascination för remdrift. Historiskt sett har remdrift använts inom industrin för att överföra kraft mellan två roterande axlar. Detta system gjorde det möjligt att driva en hel maskinpark med sin jämna och konstanta kraftöverföring. Rörelsens fortplantning genom hela systemet skapar en sammanlänkning och en kedjereaktion, där varje del är beroende av de andra för att fungera. För mig blir den en metafor för hur energi och kraft överförs och omvandlas, både i den fysiska världen och i mänskliga relationer.

I Hie ego sum (jag är här) fungerar den som ett analogt styrsystem, rörelsen fortplantar sig till fem hjul som i sin tur aktiverar små switchar. Dessa switchar skickar impulser till små elektromagneter som slår av och på.

I Verkstad konsthall hade varje elektromagnet ett litet eget hus som fungerade som resonanslåda, remdriften skapade ett slumpartat knackande med sina fem hjul.

Hie ego sum is a work that was first created and exhibited in 2018 at Verkstad konsthall in Norrköping. The piece was then recreated for an exhibition at Karlskoga konsthall in 2021. It originated from a fascination with belt drive systems. Historically, belt drives have been used in industry to transmit power between two rotating shafts. This system enabled the operation of an entire machine park with its smooth and constant power transmission. The propagation of movement through the entire system creates a sense of interconnectedness and a chain reaction, where each part is dependent on the others to function. For me, it becomes a metaphor for how energy and power are transmitted and transformed, both in the physical world and in human relationships.

In Hie ego sum ("I am here"), the belt drive functions as an analog control system, where the movement is transmitted to five wheels that, in turn, activate small switches. These switches send impulses to small electromagnets, causing them to turn on and off. At Verkstad konsthall, each electromagnet had its own small housing that served as a resonating chamber. The belt drive created a random tapping sound as its five wheels turned.

Ett hem 2016
Installation med interaktivt verk, där besökaren får veva igång en liten speldosa.
Visades på utställningen Ett hem, Edsviks konsthall, Sollentuna.

In the forest we meet 2011
Visades på utställningen Materialitet, brus och uppsplittring, Konstforum Norrköping.

Verket består av ett vitmålat kalt träd, där små mekaniska sågdjur, liknande blommor, är fästa på grenarna. Dessa sågdjur är programmerade att såga av grenarna de sitter på, vilket leder till att de så småningom faller till marken.

En allegori för självdestruktivitet och människans påverkan på naturen. Trädet, representerar liv och tillväxt och står i kontrast till de mekaniska sågdjuren som obevekligt arbetar mot sin egen undergång. Genom att såga av de grenar de själva sitter på, blir dessa sågdjur symboler för kortsiktigt tänkande och brist på insikt om konsekvenserna av ens handlingar. En reflektion över människans ofta paradoxala relation till naturen och sig själv.

The piece consists of a white-painted bare tree, where small mechanical sawing creatures, resembling flowers, are attached to the branches. These sawing creatures are programmed to saw off the branches they sit on, eventually causing them to fall to the ground.

A metaphor for self-destructiveness and humanity's impact on nature. The tree, representing life and growth, stands in contrast to the mechanical sawing creatures that relentlessly work towards their own demise. By sawing off the branches they themselves sit on, these sawing creatures become symbols of short-sighted thinking and a lack of awareness of the consequences of one’s actions. A reflection on humanity's often paradoxical relationship with nature and itself.

Construction, Deconstruction, Reconstruction, 2008
En byggarbetsplats, pumpar som jobbar på, svärtar ner, fåglar som väntar eller kanske deltar de? En lyftkran som sveper över det hela utan tydligt mål.
Visades i glasmontern Odenplans T-bana, ett samarbete med SL

Våren, 2008
En pump och ett landskap. Svart vätska som tar över och förändrar bilden.
Visades på utställningen Teleport, Färgbariken Norr i Östersund

Oas, 2008
En av mina första utställningar efter avslutad utbildning var på den första Open Art i Örebro år 2008. Detta verk, som består av en liten stuga och en äng med vitsippor, utforskar interaktionen mellan människa, natur och teknik. När en besökare kliver in i rummet aktiveras en robot som börjar plocka blommorna och kasta dem mot besökaren, vilket skapar en oväntad och interaktiv upplevelse.

Vitsipporna, som traditionellt sett symboliserar vårens skönhet och förnyelse, plockas mekaniskt av en robot – en handling som både kan tolkas som en kärleksfull gest eller som en aggressiv inblandning i naturens lugn. Genom att blommorna kastas mot besökaren bryts gränsen mellan det kontrollerade och det naturliga.

One of my first exhibitions after completing my education was at the first Open Art in Örebro in 2008. This work, which consists of a small cottage and a meadow of wood anemones, explores the interaction between humans, nature, and technology. When a visitor enters the room, a robot is activated, which begins to pick the flowers and throw them at the visitor, creating an unexpected and interactive experience.

The wood anemones, traditionally symbols of spring's beauty and renewal, are mechanically picked by the robot—a gesture that can be interpreted either as an act of affection or as an aggressive intrusion into the tranquility of nature. By throwing the flowers at the visitor, the boundary between the controlled and the natural is blurred.

Upprepning och Repetition, 2007
Konstant pumpande av svart vätska som sakta svärtar ner sin omgivning.
Visades på Mejans vårutställning, Fredsgatan. Kuratorer: Johan Widén och Hinrich Sachs

I verkligheten heter de något annat men alla kallar dem för tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, 2007
Tre pumpar som pumpar upp vatten och som sakta förstör sitt eget fundament och förändrar sin omgivning. Visades på min slututställning Urakka på galleri Mejan

Medveten Felprogrammering, 2006
450 handgjutna glas som ett efter ett plockas upp av en robot och släpps i golvet.
Visades på utställningen 4play. Curatorer: Power Ekroth och Marianne Hultman

Kexmaskinen, 2005
Kex som systematiskt matas fram och förvandlas till något annat.
Visades på utställningen Ladyfest, Nacka. Kurator: Hanne Lindberg